..

vänskap. ja ,jag vet inte var jag ska börja.
känner mig jäkligt löjlig att jag gnäller. men jag känner mig så förbaskat ensam!!
Jag har J, o det tackar jag otroligt mycket för. du är bäst! för han är den ende jag känner att jag har just nu.. han  vill även göra o hitta på saker med en.

Det är skillnad att ha vänner, vänner man vet att man har som vänner.
men känns som att jag "mist" mina närmsta vänner, de som alltlid brukade höra av sig och Ville umgås med en. förutom J så har jag Ingen jag umgås med längre. ingen som hör av sig speciellt. jag kan känna många gånger att jag känner mig tjatig när jag hör av mig till folk, då man sällan får svar, de har aldrig tid eller oftast inte ens känns det som de skänker en tanke åt en annan att kanske vilja umgås eller bara ses...

det är jobbigt. förutom J o gympan så känner jag att jag inte har speciellt mycket i vardagen längre.
vad är det jag gjort? vad är det jag gör fel? varför vill ingen längre vara med en?
Jag saknar att ha en tjejkompis som vill umgås, ses o göra saker med en.

jag har en fantastisk familj o jag älskar dem verkligen. men jag vill inte bara vara fast vid dem. vill ha mitt liv också men just nu känns det inte som att det är så mkt att hurra för i vissa delar.
o nu rinner tårarna som en stucken gris också, ja jag känner mig löjlig! Meen, det tar inte bort ensamheten..

tackar sis för att du funnits/finns där jämt, trots över 20 mil emellan oss.