Gjort är gjort o varken jag eller någon annan kan få det ogjort. Bara en, om det funnits förnuft o förstånd redan innan.
För mig är mkt förstört. Kanske inte syns utåt men inombords är det är det en kollaps. Jag vet inte vad jag ska säga eller göra just nu mer än att sträcka på mig o försöka ta mig vidare, äcen om stunderna kommer där tårarna bränner under ögonlocken o bara vol ut... För hur jag än vänder o vrider på det o får bortförklaringar så finns inget som kan ställa det till rätta eller glömmas bort.
För för mig glöms det inte bort. det svider o sitter etsat i mitt huvud. Blickarna flyger omkring o kontrollerar över axeln var jag än går...
Jag är en godtrogen människa. men det svider när man har fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar