Knäskadad +23 dagar
Tja, lite mer än 3 veckor sedan jag gjorde mig illa. Inte mkt i bättringsväg har egentligen gått framåt. Jag kan fortfarande inte böja mer än Max 90 grader, sedan tar det stopp och känslan är ungefär som att du tar ett gångjärn och kilar emellan något, i mitt fall känns det som en pingisboll som låser fast.. och något som gnager i mitt huvud sedan jag var hos ortopeden är sköterskans kommentar i mitten av undersökingen ungefär, då läkaren gick ut en sväng och hon frågar mig: "vi inte ska prova och böja benet liiite till iaf"..... Där och då tänkte jag inte på det så mkt, utan svara bara förvånat med att: "ja det kan vi väl försöka, men det kommer inte gå nå mer!" mkt riktigt gick det inte hur jag än försökte... dagen efter blev jag förbannad av den kommentaren, jag kände mig obetrodd, som att de inte alls trodde på vad jag hade berättat och talat om hur jag känner...
Jag blev frustrerad och riktigt irriterad i helgen när denna mening har gnagit om och om igen i huvudet.. Hon trodde alltså inte på att jag VARJE jäkla dag, varje ledig sekund jag får om dagarna försöker böja liite lite till, allt för att få något som helst resultat,, men varje gång, Varje dag misslyckas jag! Jag Villl INTE vara skadad. jag skulle kunna göra allt i världen för att få vara hel igen :(
Men, igår kom en efterlängtat brev på posten. Remiss till Magnetröntgen!!!!!
Alla har frågat mig hur snabbt det ska gå, mitt svar har varit: allt ifrån en vecka till flera månader...... jag har inte velat ha för höga förhoppningar på att få en snabb tid, men igår fick jag svaret! den 3 oktober ska jag till mora och bli undersökt!! Äntligen kan man få en Svar!!!!
Tja, lite mer än 3 veckor sedan jag gjorde mig illa. Inte mkt i bättringsväg har egentligen gått framåt. Jag kan fortfarande inte böja mer än Max 90 grader, sedan tar det stopp och känslan är ungefär som att du tar ett gångjärn och kilar emellan något, i mitt fall känns det som en pingisboll som låser fast.. och något som gnager i mitt huvud sedan jag var hos ortopeden är sköterskans kommentar i mitten av undersökingen ungefär, då läkaren gick ut en sväng och hon frågar mig: "vi inte ska prova och böja benet liiite till iaf"..... Där och då tänkte jag inte på det så mkt, utan svara bara förvånat med att: "ja det kan vi väl försöka, men det kommer inte gå nå mer!" mkt riktigt gick det inte hur jag än försökte... dagen efter blev jag förbannad av den kommentaren, jag kände mig obetrodd, som att de inte alls trodde på vad jag hade berättat och talat om hur jag känner...
Jag blev frustrerad och riktigt irriterad i helgen när denna mening har gnagit om och om igen i huvudet.. Hon trodde alltså inte på att jag VARJE jäkla dag, varje ledig sekund jag får om dagarna försöker böja liite lite till, allt för att få något som helst resultat,, men varje gång, Varje dag misslyckas jag! Jag Villl INTE vara skadad. jag skulle kunna göra allt i världen för att få vara hel igen :(
Men, igår kom en efterlängtat brev på posten. Remiss till Magnetröntgen!!!!!
Alla har frågat mig hur snabbt det ska gå, mitt svar har varit: allt ifrån en vecka till flera månader...... jag har inte velat ha för höga förhoppningar på att få en snabb tid, men igår fick jag svaret! den 3 oktober ska jag till mora och bli undersökt!! Äntligen kan man få en Svar!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar