Jag hade tydligen fel

Aldrig har jag känt mig så sviken
Aldrig har jag känt en sån längtan härifrån
Aldrig har jag trott att jag på riktigt skulle få känna så här
Aldrig någonsin har jag haft en sån känsla av att jag vill flytta från denna By

Andra kanske gick igenom sånt här i tonåren. Det gjorde inte jag. Jag var den jag ville  o vill vara, försöka vara givmild o alla till lags. Alltid talat om för mina vänner hur mycket de betyder osv. Men inte trodde jag väl att jag skulle få känna så här vid snart 26 års ålder. Att man inte skulle helt veta vems ens riktiga vänner är försen efter 25....
Satan i gatan vad ont jag har i hjärtat.  Värre än ett förhållande som gått i kras. Att hela ens världsbild man hade slulle gå i kras, uppfattningen man haft o har om sig själv om vem man är osv gått helt upp i rök, för tydligen stämmer inte det överrens med hur andra uppfattar en...

Ärligt tror jag att jag hade klarat en otrohet bättre än den besvikelse o brustna hjärta jag känner idag!
Det gör ont. Jag går in i bubblan, lägger mig platt inför alla o undrar vad gör jag för fel? Snälla berätta!!!
Den frågan får jag heller inte helt svar på, o så länge svaret uteblir har jag inte mkt jag kan förändra?
Det är som att gå till en restaurang o påpeka att deras mat smakar illa utan att förklara vilken mat o på vilket sätt. Hur ska man kunna förändra nåt då?

Alltså, jävlar så ont det gör....
Ingen är perfekt. O jag är banne mig Långt ifrån, o heller inte ett iota bättre än någon annan...
Jag har kanske andra drömmar, mål och sätt att se på livet. Sticker det i ögonen?  Screw fucking jante-lagen. Varför ska alla satsa på fastjobb, partner, barn, ja ni förstår.. Jag som inte Vill ha barn nu? Jag som inte Vill ha partner nu? Jag som inte vill ha Volvo, hund och villa just nu? Kan jag inte få ha mina mål o drömmar?

Jag vill inte framstå att jag tror att jag är Bäst på allt eller vet bäst.  Jag Vill inte vara den som uppfattas med en kaxig attityd.  Var kommer detta ifrån? Snälla snälla tala om vad jag gjort o sagt så jag kan få Chansen att ändra på mig.

Jag hinner Sällan umgås med Någon pga aktiviteter o jobb.
Jag har drömmar o mål i mitt liv, jag försöker att uppfylla dem i den mån jag hinner o har möjlighet. Jag är ingen som kommer vilja låta sånt rinna ut i sanden.
Vad är det som är fel med det?

Jag är sårad o för tillfället känner jag mig enormt ensam på plattformen då jag inte vet Vem som faktiskt är ärlig i min omkrets längre.
Jag är sårad o ledsen, besviken är nog enklaste ordet man kan använda.

Jag har egentligen aldrig varit någon som brytt sig om vad andra tycker. Men detta var oundvikligt att inte bry sig. Det kommer ta Lång tid att ens försöka lita igen fullt ut...

Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar